Pisaskutan

Årets Pisarapport visar på en positiv trend när det gäller svenska elevers kunskaper. Sedan bottennivån 2012 så går det alltså bättre rent akademiskt för skolelever i Sverige. Härligt att se att olika insatser ger resultat. Dock ser vi trots god kunskapsutveckling idag stora resultatskillnader mellan olika elevgrupper och skolor. Bristande likvärdighet är en sårbarhet för ett demokratiskt samhälle. 

Kan det vara så att man satt så stort fokus på det som är mätbart att man lämnat det omätbara i bakgrunden? Det omätbara, de mjuka värdena – de som bygger hela människor och skapar hållbara samhällen och organisationer. 

Inom välfärden i stort så sker just nu ett paradigmskifte. Likvärdighet och trygghet är inte längre en självklarhet. 

Kanske är det för skolans del så att detta bottnar i det faktum att varje rektor, lärare och pedagog tvingas agera politiskt i sina roller som närbyråkrater och ständigt prioritera bland olika krav och resurser. 

Det är orimligt att det saknas en gemensam hållning gällande lärmiljö, anpassningar, skolnärvaro och likvärdighet. En stöttning i balansen mellan det mätbara och det omätbara behöver komma till genom en systematisk organisation. Samsyn och tydlig riktning behöver komma från politiskt sakkunnigt håll för att sedan förankras och stråla ner i verksamheten. 

Att vi nu styrt vår mätbara Pisaskuta mot bättre resultat betyder att det är möjligt att göra detsamma kopplat till det hållbara och relationella. 

Hållbarhet inifrån och ut – Skolbyrån 

#hållbarhet #agenda2030 #välfärd #skolpolitik #skolledare #lärarepåinstagram #skolverket #npf #hemmasittare #problematiskskolfranvaro #trygghet #tilläggsbelopp #modernstad #moderntsamhälle #samhällsbyggare #anpassningar #tillgänglighet #barnibehov #pisa #pisa 2019 #detomätbarasrenässans #jonnabornemark

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *