Hemmasittarens stig

Jag kan inte gå i skolan.

Men jag kan delta i undervisningen.

En av strålkastarna har under coronakrisen riktats mot skolan, distansundervisning och likvärdighet. Plötsligt har skolan en ny verklighet att förhålla sig till. Där det tidigare ofta bara fanns en väg för skolnärvaro har nu alternativa stigar trampats upp. Dessa stigar är inte färdiga, men de ger oss chansen att fånga upp våra elever med problematisk skolfrånvaro och prova nya sätt för dem att gå i skolan.

  • Det är möjligt att inkluderas i gruppgemenskap utan att vara i skolan. Sådan inkludering kan vara en nyckel till att ta steget in i fysisk skolnärvaro (som inte heller behöver vara svart eller vit).
  • Det är möjligt att göra anpassningar som är nya och inte helt färdiga – man kan prova sig fram. 
  • Rutiner är en viktig pusselbit, och att lyckas följa ett schema, stiga upp på morgonen, delta i undervisning och känna hur man varit en del av något ger tillförsikt och självförtroende att bygga vidare på.
  • När insteget till skolgång blir mindre så minskar pressen. Med minskad press kan eleven våga försöka gå i skolan.
  • Tydlighet och förberedelse minskar press, och distansundervisning kan ofta erbjuda just detta. 
  • Delade dokument och tydliga roller för gemensamma uppgifter ger utrymme att delta, och göra sin del. Man räknas. 
  • Tryggheten i hemmet finns som backup, och man kan vila både socialt och fysiskt när man behöver.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *