När skolfrånvaro började räknas som närvaro

Distansundervisning har de senaste veckorna seglat upp som lösningen med stort L i smittskyddstider.

Vi vill flytta perspektivet en liten bit och placera distansundervisningen i en normal skolsituation. I normalfallet befinner sig de flesta elever i en relativt likriktad skolsituation, om än med olika anpassningar. Elever med särskilda behov kan ibland få distansundervisning, eller onlinelektioner för att komplettera en skakig närvaro i skolan. Dock är den allmänna skolan hela tiden inriktad på att den fysiska närvaron är norm.

När vi nu växlar upp beredskapen för olika sätt att undervisa ser vi ett ypperligt tillfälle att bredda den väg som idag är den allmänna skolan.

De elever som är stressade, utbrända eller på annat sätt inte förmår ta de steg som krävs för att rent fysiskt ta sig till skolan kan genom digitala mötesplatser och plattformar ändå gå i skolan.

De elever som stressas av stora klasser, sociala ytor, raster, måltidssituationer eller annat kan få en ingång till daglig struktur och social träning via det digitala klassrummet. Elever med problematisk skolfrånvaro kan få en flexibel, anpassad och trygg plats för lärande.

Vi menar förstås inte att distansundervisning ska ersätta den fysiska skolan. Det vi ser är möjligheter som uppenbaras i denna svåra och extraordinära situation.

Ett flertal elever och vårdnadshavare har den senaste veckan berättat för oss att det nu fungerar bra att gå i skolan. Det beror kanske på att det just nu inte handlar om att förhålla sig till de steg som det innebär att rent fysiskt ta sig till skolan, och vara i den. 

Den allmänna skolan behöver vara flexibel, med flera lösningar i beredskap. Om inte plan A fungerar behöver man ta till plan B. Och plan B kan vara just en social vila – genom distansundervisning.

#distansundervisning #skolahemma #fjärrundervisning #coronaskola #skolnärvaroisikte #skolbyrån #npf #elevensrätt #lärareföljerlärare #lärarepåinstagram #skola #skolledare #påspaningefterskolnärvaro #hemmasittare #bonnierförlagenlära


Tryggheten finns i skolan

Nu stängs gymnasieskolorna, och många är vi som försöker finna de bästa lösningarna för våra elever om, eller när, även delar av grundskolorna går samma öde till mötes.

Det är svårt att överblicka vad detta kommer att leda till, och ingen sitter idag med några svar. Vi får lita till experter och myndigheter där kunskap och resurser finns, och låta de som faktiskt har kompetens fatta besluten. När vi litar till expertisen, kan vi ta våra egna uppdrag på allvar och förbereda oss för att möta våra elever i de former som står till buds. 

I våra klassrum finns  självgående och motiverade elever, drivna både av nyfikenhet och uppmuntran hemifrån. Där finns också elever som, med stöttning av  oss pedagoger, når hela vägen genom återkoppling, hjälp och pepp. Ytterligare andra elever både vill och kan när de befinner sig i en pedagogisk miljö där riktlinjer och ramar är tydliga, där utrymme och rum finns för kreativitet och tankar att växa.

Det du tänker och tycker läcker ut, så se till att vara en modig och trygg vuxen som vågar se lösningar. I dag är det framtidstro och möjliga lösningar som står högst på önskelistan! Visst är det fint att vi har lärplattformar som fungerar via teknik, digitala läromedel som står öppna för att hjälpa både oss pedagoger och eleverna att hitta en möjlig väg att tillsammans bedriva skola på distans. Det är vi lärare som behöver vara kittet för det pedagogiska sammanhanget! När den pedagogiska omgivningen uteblir (om inte helt, så i alla fall IRL) ska vi fortfarande stå för tydlig stöttning, uppmuntran och inramning!

Oavsett om du är en av de pedagoger som redan nu har klassrum som ekar tomma, eller om detta scenario kan komma att bli vardag inom en snar framtid: Tänk på att möta dina elever! Starta lektionerna tillsammans, ge tid åt att hitta givande samtalsämnen och skapa tid för gruppen att våga tänka framåt! Visst kommer undervisningen att få sig en törn, men vi kan fortfarande komma vidare tillsammans. Genom att kombinera alla de möjligheter som erbjuds via Skolverket, UR, digitala läromedel och skolplattformar med din egen röst och ditt intresse för eleverna kan vi hitta en stig ut ur oro och isolering. 

Om den  jämlika skola som vi eftersträvar och vill se som självklar inte ska få sig en törn är det viktigt att vi som arbetar i skolan ser till att vi finns där för eleverna. För många av våra elever är skolan tryggheten och vi kan skapa den känslan även om vi bara når varandra via skärmen!

Skola hemma – en komplex fråga

Nu stänger gymnasieskolor, och kanske snart även grundskolor. Ur smittskyddsperspektiv måste man respektera detta. Men det föder tankar om de ungas vardag. Allt hänger samman, och komplexiteten i varje beslut är enorm. Skolstängning stoppar inte självklart unga från att sprida smittan. Vart tar de vägen istället? Vad gör de, vilka träffar de? Kommer de att hålla sig hemma? Vad innebär skolstängning för elevers fysiska och psykiska hälsa? 

Vi tror att det är av stor vikt att skolan direkt tar kommandot i denna situation och skapar en samhörighet, en gemenskap och en daglig struktur. Då kan det normala upprätthållas, åtminstone på ytan – nog så viktigt för måendet. För vissa elever kan en sådan här situation annars vända livet helt på ända. 

I distans- och fjärrundervisningen kan skolan stötta eleven (och därmed samhället) genom att finnas som en stabil punkt för att väga upp det kaos och den osäkerhet som denna extraordinära situation innebär. Eleverna ska studera hemma och ta ansvar. Men det är nog lättare sagt än gjort för många. Vi behöver alla ha tålamod, och vara flexibla i denna helt nya situation. Allt kommer inte att vara perfekt på en gång. 

Vårt samhällsbidrag som lärare blir just nu att skapa goda förutsättningar för barn och unga mitt i krisen. Vi behöver stötta dem, påminna om källkritik och vikten av att använda officiella kanaler för information. Poängtera vikten av att behålla sociala kontakter på olika sätt – ringa, prata, skypa, messa. 

Vi kan finnas där och se varandra – även när vi inte ses. Det här är en paus, men vi gör det bästa av den, tillsammans. 

Rutiner i en ovanlig tid

Det är lätt att hemfalla åt illusionen att vi alla är statister i en ny dystopi, där samhället krackelerat och alla lämnats åt sitt eget öde. När medicinhyllorna ekar tomma på apoteket, och allt vetemjöl är slut i affären späs denna känsla på än mer. Plötsligt är det som om allt sker i slow motion, allt stannar av, saktar ner och sätts på vänt. Men i väntan på vad? Vi går runt i ett slags vakuum. Försöker hålla oss uppdaterade via hyfsat tillförlitliga källor, påminner oss om vikten av att vara källkritiska, tittar på klockan och hoppas på att någon ska komma och vifta med sitt trollspö och ge oss en smart lösning som ger oss handlingskraften åter.

Idag är vi tre stycken hemma i hushållet; två vuxna och en tonåring. Den yngsta har gått till skolan, och hon tycker att detta är det märkvärdiga – att hon lämnar hemmet precis som vanligt (låt vara att hon inte får gå på bussen där fram och sedan bör sitta på armlängds avstånd från närmsta medresenär). Vi som är kvar hemma – hur ska vi göra för att upprätthålla vett och sans?

Disciplin säger gymnasieungdomen. Bra tänkt i praktiken, även om få tonåringar är kända för att vara pigga och alerta under tidig förmiddag… Ha det mysigt tillsammans, säger jag och tänker att vi plötsligt givits extra tid att umgås. Fika, filmtittning och djupa diskussioner över köksbordet blir genast min målbild. Jobbe, säger mannen och är snart fördjupad i datorn med bekymmersveck som utropstecken över hela pannan.

Att hitta rutiner som gör dagen meningsfull känns som den bästa lösningen. Sonen följer schemat, kopplar upp sig vid starttiden för varje lektion och hankar sig fram via digitala plattformar. Maken sitter i skypemöte och säger sedan hoppfullt att om något gott ska komma ut ur det här kanske det blir just detta: Insikten om att kunna mötas utan att flyga för att träffas. Tänk om det liv vi just nu lever i ultrarapid faktiskt kan påverka hur vi sedan kan ta mer medvetna och aktiva val för att måna om allas vår tid och miljö? Jag tar min paus på förmiddagen som vanligt och ser till att hinna prata med en arbetskamrat under tiden, för att få mänsklig kontakt och skapa ett samtal där vi kan hjälpas åt att reflektera över denna märkliga tid.

Vips så har det blivit dags för lunch, och då kan vi som är hemma unna oss att äta tillsammans i lugn och ro, innan vi försvinner in på varsitt rum för att fortsätta följa dagens schema, som om det vore den mest självklara saken i världen. 
Men, kanske att jag slutar lite tidigare idag?